ja, vad blir det här nu...

Ja NU har man varit lite för tråkig och för länge! Så nu när fick impulsen igen - iow, blev tvingad till - så tänkte jag skriva allt möjligt jag kommer på. Har ju hänt för mycket sen sist...

Även om lördagen. då prideparaden var. blev helt lyckad så KAN JAG INTE FATTA hur jag kunde missa H/D tåget!! :'( snyft. Det var ju därför jag från börjar ville åka in till stan... mm, ni ursköna kö-människor. Så tvingade syrran och beskriva det för mig då, men det var ju lyckat - alltså minimalt tillfredställande. =\

Men men, sommarn slutar och skolan börjar. Säsongen för vattenflaskorna håller på och ta slut men jag tänker int bry mig den här gången. Jag menar, varför inte ha alltid med sig en så att när det blir vinter, vattnet blir kallt, sådär på ett skönt sätt. (Alla vet vad jag pratar om då, såklart.)
Så på tal om vattenflaskor, det finns ju olika preferenser. Personligen, har jag märkt, verkar jag gilla dom som har några slags vågiga mönster eller typ, mjuka? Ja, vem vet vad jag pratar om så jag har ju några bilder här nånstans...

Nr 2 och 3 av de fyra flaskor som jag gått igenom den här sommaren då.
Den första försvann nånstans mellan Gullmars och Hardrock (vad jag minns) så hann aldrig riktigt ta bild på den, och den sista har jag int bara orkat ta bild på.

De här flaskorna är alltså lätta, lite mjukare än andra och just därför bra i och med att man kan omforma dem ganska fritt när man blir lite för aggressiv, det gör int så ont när man jämnt jonglerar med den och tappar den på tårna och man får snabbt något och göra med händerna om man tillverkar en cirka 33.3 procentig vakum inne i flaskan så att den blir smått ellips-formad för att sen börja "jaga" ändarna av ellipsen med fingrarna med hjälp av regelbundna finger-vågrörelser stödda med resten av handen..

Så jag förstår mig int på folk som gillar sådana, ni vet, hårda och icke-liknande-dessa-flaskor. Det är ju helt ologiskt att man skulle först slösa pengar för innehållet i en sådan flaska* och sedan också BEHÅLLA flaskan för att konvertera drickbart vatten till odrickbart genom att hälla det inuti flaskan, så småningom dricka den tom och gå igenom den hela plågsamma processen om, om och om igen.
*Innehållet en sådan flaska, har jag kommit på, är alltid antingen; kolsyrat vatten som är äckligt i99 fall av 100, någon skum - dvs äcklig - blanding av "juice" från diverse "frukter" som på något konstigt sätt resulterar i NOLL fruktkött, eller nån slags iste)

Om någon kan ge insyn in till dessa flask-maskulinisters hjärnor, så snälla, försvara dom så jag kan äga dig.

Allraijt, så för att demonstrera en helt okonstruerad, ogrammatisk (X-0 för mig // orka räkna) och ologiskt post så måste jag bara säga att ett gammalt KP-nummer som intervjyade tre koola HP-fanatiker var rätt underhållande att hitta bland syrrans tidnings samling(ar). Det var ju en liten överraskning att läsa ett namn man först nu känner igen, och det var ju liksom ändå - ja, vad blir det, enligt tidningen - åtminstone tre år sen.
Wow. En till idol, helt enkelt.

Ja alltså, dvs, att jag, är typ trö,tt. Och att jag försöker vara lite roligt på ett lite desperat sätt så jag måste komma på nåt nytt... snabbt.

Jojuste, Rudoru No Hihou ('Treasure of the Rudras' för oss människor som inte kan japanska** och måste vara beroende av fan-translations på exklusiva japan-releaser) är ett spel som äger. Den äger inte för storyns skull som de flesta konsol RPG gör, den äger inte för stridssystemets skull som de flesta RPG gör, utan den äger för dess magisystem som, för övrigt, de flesta RPG också gör.
Storyn är inte intressant, men är intressant och följa från de tre, fyra perspektiv som spelet ger möjlighet till. Man kan swappa från perspektiv till perspektiv efter varje save, bara man orkar resetta konsollen varje gång. Detta för att Square programmerade aldrig in reset knapp-kombinationer in i deras spel SNES spel.
Stridssystemet suger i sig för att det är så simpelt då den ger bara möjlighet till Attack, Mantra, Item, Defend och Escape. Systemen har de gamla och hederliga EXP/Level Up formeln vilket man aldrig givetvis tröttnar på.
Allt detta balanseras dock mer än bara ut pga dess grymma Magisystem spelet har som ger möjlighet att skapa EGNA magier till dess utsträckning som tolv valfria tecken ger med 26 bokstäver i alfabetet. Magierna kallas för Mantras i spelet och kan bestå av olika prefixer, grund mantran, och olika suffixer. Grund mantran är dock den ända obligatoriska för att den ska ha nån effekt. Det konstiga är ju att ALLT, oberoende vad du skriver in, har effekt vilket ibland leder till skumma, komiska och omöjligtvis beräknade sammanträffanden.
Bla bla bla, kortfattat, spelet äger nånting-jag-inte-minns-namnet-på.

** JAPanskan började ju i förrgår då och det verkar ju bli hur roligt som helst. Får lite introduktion till tecknen idag då, och så blir det film dags på fredag. Sansho Dayô var det väl? Och hittade ju redan mitt namn i läroboken, så allt verkar väldigt lovande. =)
Och den ursköna killen, P från Hardrock (bla), är i samma aula-grupp som jag iaf så, allt är underbart!

Still, har fortfarande inte kommit över hur kool en polare blev när hon avslöjade att hon skulle plugga finska! Shit pomfritt alltså. Hur cool kan man bli egentligen. PLUS att hon är HP-insatt så vafn, koolhets faktorn börjar ju närma sig (lite smått, då) den här notoriska Luna-leveln.
Var bara tvungen och nämna det.

Och så den här plötsliga inloggninen i MSN just precis, några timmar sen, du din-.... Lite oväntat så det blev ju en bit unfiinished, men jahaja.

Hmm. Måste väl erkänna att jag börjar uttråka mig själv nu. Det blir väl tata for now då.

PS. Orka gå igenom allt det där bara för att ni ska få det lättare för er.

erkku of the day;_ambient,_Skrypnyk_-_Back_2_Skala